Hur depression skapas


Tänkte att jag skulle förklara en gång för alla lite mer konkret varför depression inte är en sjukdom och varför man då heller inte behöver se sig som ett offer för det tillståndet. Vad det handlar om är en tillfällig mental obalans. Inte en sjukdom.
 Låt mig förklara lite hur det hänger ihop. Med våra tankar skapar vi våra känslor som i sin tur leder till att vi handlar på ett visst sätt. Alltså är en negativ känsla inte något som bara kastas i vårt ansikte från ingenstans som vi inte kan styra över utan det finns alltid en TANKE bakom känslan. Även om det känns som att känslan kommer först.
Sen kan detta till slut leda till att man får fysiska symptom och blir ''sjuk''.
Ett bra exempel på det är somatisering vilket är en process där känslor till slut tar sig uttryck i kroppsliga symptom. Jag upplevde detta jättemycket när jag hade som mest ångest och gick runt och kände att jag hade influensa i hela kroppen fast jag var fullt frisk. Problemet var i grund och botten mina tankar och mitt perspektiv på mig själv och omvärlden.
 
Om vi inte aktivt styr våra tankar mot det vi vill kommer de att styra oss till slut. Varför är det så?
Låt oss gå ännu djupare och titta på hur hjärnan fungerar. Forskning visar att hjärnan inte kan skilja på fantasi och verklighet. Dvs, när du tänker på något aktiveras samma delar som när du upplever något i din externa verklighet. Neuroner kopplas alltså samman med varandra beroende på hur vi uppfattar saker i vår fysiska verklighet. Ju mer tankar som ligger i linje med rädsla, ilska, osv desto mer formas mönster som bidrar till att flera liknande tankar skapas. Alltså går hjärnan att lära om då vi kan bryta tankemönstret och medvetet röra oss mot lättare tankar så att vi skapar nya mönster i hjärnan. Vi är aktiva deltagare i processen. Det var detta sätt som hjälpte mig ur min ångest och det är så KBT funkar. Först tittar vi på vilka tankar som ligger bakom, vilket förändrar våra känslor inför saker vilket i sin tur förändrar våra handlingar/resultat. Det är alltså ingen sjukdom, det som behövs är en medvetenhet om att vi själva kan påverka bara vi får rätt verktyg till hur vi ska ändra vårt mindset.
 
Hur vi definierar saker och vad vi tror om hur saker fungerar förändras hela tiden om man tittar på historien. Jag köper inte diagnoser. Jag köper inte heller att lägga ansvaret på något utanför sig själv vare sig det är samhället eller att man skyller sina karaktärsdrag på sitt stjärntecken. Vi kan ge upp kontrollen över våra liv men vi kan inte ge upp ansvaret och då finns det ingen mening att ge upp kontrollen heller. För vems sympatier är det vi försöker vinna genom tycka synd om oss själva?
 Ser vi på depression som ett sjukdomstillstånd blir det även här svårare att ta sig ur eftersom ansvaret tas ifrån individen. Du skapade det (om än omedvetet) och du kan ställa det till rätta vilket är fantastiska nyheter! livet är för kort för att gå runt och vara rädd.

Liknande inlägg

Anonym:

Så bra skrivet, jag är där i förändringaprocessen och vägrar kallas för sjuk. Jag har bara svårt att vara glad för att mitt liv är kaos. Det är ingen sjukdom bara en fas.

Iza Palm:

Bra inlägg! Jag har mycket funderat kring det där själv. Som man brukar säga "du är inte din diagnos" och liknande. Det finns karaktärsdrag man kanske anammar sig för att det är enkelt. Det betyder inte att det definierar en som person. Olika saker man ser/upplever/känner osv är ju ingredienser för hur vi väljer att leva. Precis som om att varje människa vi möter är en ingredienser i ens liv. Korta möten som kan både förändra och förvärra. Upp till hur man tolkar det. :)

Kommentera inlägget här: