Tips för att bli av med ångest del 1

 
  •  Skuldbelägg inte dig själv för att du mår dåligt men inse också att ansvaret för att må bättre ligger hos dig. Istället för att tänka att man är fast i detta mående för alltid kan man se sig som ett projekt i ständig utveckling. Var du än befinner dig nu känslomässigt är bara en tillfällig obalans och inget som inte på sikt går att göra något åt. Detta öppnar upp för nya möjligheter istället för att sitta fast i en stängd bubbla där det inte finns utrymme för utveckling. Det GÅR att klättra på känsloskalan men det krävs övning och det finns ingen quick fix
 
  • Sluta kriga mot verkligheten. Acceptera din ångest, din situation och dina omständigheter just nu. Det är okej att bara ligga i sängen en hel dag utan att få dåligt samvete och jobba på att må bättre nästa dag. Det är okej att ta tid för sig själv och ta tillbaka sitt sociala liv i små steg. Acceptera hur det ser ut just nu och sluta kämpa emot. När man kämpar och stressar tar det massor av energi och ger en känsla av maktlöshet, att släppa taget och acceptera verkligheten som den är ger en känsla av lättnad i jämförelse. Det är mycket lättare att jobba sig uppåt när man är i ett mer neutralt läge.
 
  • Vår livstil påverkar vårt mående, inte bara vad vi gör på daglig basis men också vad vi stoppar i oss. Cigaretter, fet mat, alkohol, kaffe och läsk triggar ångest. Försök att utesluta detta i den mån det går.
 
  • Motionera. Någon form av fysisk aktivitet hjälper mer än man tror. Man måste inte gå till gymmet, man måste inte ens gå ut om man är för rädd för att göra det. Jag klarade inte av att gå till gymmet så till en början letade jag upp några youtube klipp för träning hemma och gjorde 20 minuter 3 dagar i veckan. Kroppen och sinnet mår bättre av att utsöndra mer positiva hormoner och kemikalier speciellt när den är van vid alla stresshormoner. Det kommer bli en bättre balans.
 
  • Skaffa en hobby, gärna något som gör att du får vara lite kreativ. Kan rekommendera att omge sig med djur mycket om man gillar det! Precis som med motion är detta något som bryter av ångesten och vanan att må dåligt. Det ger en också något roligt att se fram emot när allt känns grått.
 
  • Bli medveten om hur du pratar till dig själv. Egot, den lilla kritiska rösten i huvudet är väldig bra på att ständigt säga åt oss att vi inte duger, att vi är inte bra nog eller kapabla att styra upp oss själva. Försök titta på dessa tankar utifrån och se det som något separat som inte har något med dig att göra. Den rösten har ingenting med verkligheten att göra och är inte fakta. Ska den få stoppa dig från att leva ditt liv? Skulle inte tro det. Den sanna delen av dig själv skulle inte prata till dig så, din famlij och dina vänner skulle inte prata till dig så. Så varför ska den få bestämma vad du kan och inte kan? identifiera den som den lögn det faktiskt är och lägg ingen värdering i det. 
 
  • Försök att inte ta för stora kliv framåt när du jobbar för att må bättre.Tänker man för långt fram kan man lätt bli stressad istället. De är de små vardagliga sakerna som spelar mer roll än att övervinna det läskigaste på en gång. Dina rutiner kommer sakta behöva ändras för att din hjärna och kropp ska förstå att det är annat som gäller nu! Ta en dag i taget.
 
  • Dokumentera dina framsteg så att du kan se tillbaka på att du faktiskt kommit någonstans när allt känns hopplöst igen. ‘’Återfall’’ är en del av processen och inget att vara rädd för. Det är ingen som kan gå från noll till hundra på en gång, det är inte rimligt. Ge det den tid som krävs. Det handlar mycket om att testa sig fram och se vad som funkar bäst för en själv!
 
  • Ta medicin om du känner att det är en nödvändig åtgärd just nu, men var också medveten om att den inte är en livsstil och inte ersätter mental balans. Mental balans kommer av träning och åter träning. Självkänsla och inre ro är inget man bara vaknar upp med en vacker dag utan det är något man jobbar upp precis som med allt annat man vill bli bra på!
 
  • Det blir bättre. Känslor kommer och går men är inte beständiga. Det gäller att ta tillvara på de bra stunderna och våga utmana sig själv och sin ångest under sina bättre dagar. Varje gång man gör det lär man om hjärnan att det inte är farligt och ju mer oron minskar desto mer minskar ångesten.

Anxiety is an emotional addiction

Did you know that what makes it so hard to overcome anxiety is because It's an addiction?
We all agree on that you can be addicted to a drug like heroin, but not all know that there is also a thing called emotional addiction. (An example of that is being addicted to gambling.)
 
When it comes to anxiety, your body is literally addicted to the stress chemicals that is produced and wants them to keep coming.
We become very addicted to the adrenalin and stress hormones. So if the hormones of stress become like a drug, and you can turn on the stress response by thought alone then we could become addicted to our own thoughts.
 
Dr Joe Dispenza who is a neuro scientist says that;
''There's a lot of reserach that shows that stress can make us sick and that we can turn on that stress response by thought alone. So if our thoughts can make us sick, can they also make us well?''
 
And the answer is yes.
So if you are with me on the fact that we can be addicted to our own thoughts, what happens then if you have anxiety and you try to change? Just like an addict, the moment you are no longer thinking the same thoughts that make certain chemicals for you to feel a certain way (anxiety) what is your body gonna do? Its gonna say, Hey brain! im counting on those chemicals are you just gonna stop now? Its gonna send signals back to the brain and try to convince you to stay in you old state of being. 
The hardest part about change is not making the same choices as you did the day before. 
If you keep on sending the same signals and think and feel the same way nothing will change. You will keep on being addicted to your anxiety. We cant create a new future by holding on to the emotions in the past.
 
Therefore, anything you can do, be or think that will break the pattern is gonna help you get into antoher state of being. 
Those stress hormones make us feel separate from possibility. Why? Because when you are living in survival mode its not time to create, its not time to trust, its not time to learn, its time for emergency. We become materialistic and selfish and our outside world become more important than our inside world.
 
Often you have to get to the point where you have a chrisis so that you can ask yourself some bigger questions than how to become rich or how to make everyone like you.
Like who am I?
What is a greater expression of myself? 
What would I have to change to feel better?
What would I do if I didnt have anxiety?
 
The mere process of thinking about who you are gonna be (instead of someone with anxiety) begins to change the brain. So what do you think will happen if you practice this a little bit every day and get clear on it? It will slowly move you into a new state of being, and you will stop being addicted to the stress chemicals that creates your anxiety.  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

From extrovert to introvert

When I asked my mom years ago if I was extrovert or introvert she said; ''You are the most extrovert a person could be!''
 
Before the age of 23 I was the life of the party. I loved being around other people about 100% of the time and in those situations I refilled my energy. I had a LOT of friends and I made sure to stay in touch with all of them always making new plans so that my callender was never empty. In fact, I hated being alone. I just couldnt stand my own company.
I was out and about every friday to sunday and there was not even the slightest chance that I would stay home and do absolutely nothing! That was the worst thing that could happen to me and I would be bored out of my mind.
So I attended every party, dinner, and other social event I was invited to. My favorite hobby was to meet new people and make new friends, I never had a dull moment in these situations and I was always ready for the next one! Honestly, I was a bit extreme. I used this as a way to escape my negative feelings.
 
Until anxiety hit me.
 
Suddenly, there was no more energy. I went from being booked weeks ahead to being totally isolated. For the fist time I had to stop and reflect over my own feelings and how I was living my life. Who was I? what did I really value? What made me feel good? 
For almost a whole year I had to practice enjoying my own company as I was afraid to leave my house because of all the panic attacks I was having. And slowly all the nights out were traded by nights in  with movies and other chill activities with only a hand full of people. Slowly, I even started to enjoy and appreciate this quality time I now had with myself and my own thoughts. 
 
Today I will 8 times out of 10 choose to do something more relaxing alone than to meet a lot of people or go out. Being social still gives me energy but not when there is too many people arund. That drains me more than it uplifts me. I now know my boundaries and I respect them. There is a whole other balance in my life in general and the more I figured out what really worked for me the more the anxiety went away. 
 
I just think its interesting what a radical change this has been for me cause I would never have guessed that I would one day rather read a book for 4 hours on a saturday night than go clubbing. Its funny how an experience can shake you to the core and completely transform the way you look at things.
 
When I look back on how I was living then without pauses I dont miss it. I had a lot of fun but I didnt feel good deep down. I needed more balance in my life and im still working on that.
Today I am a mix of extrovert and introvert. It was a long journey back from anxiety to find balance between these two but it was necessary for my wellbeing. 
 
Has any of you gone from one of these to the oppisite?