Varför får jag ångest?

Ångest är inget annat än den kontrast vi behöver för att vakna upp och ge vår uppmärksamhet till vad vi än gör som innebär att vi går emot oss själva. När vi inte tar våra egna känslor på allvar och konstant är respektlösa och taskiga mot oss själva behöver vi en konsekvens så att vi lägger av, vilket kroppen och själen är smarta nog att ge oss! Vi lär oss nämligen inte genom ord vi lär oss genom upplevelser. 
Det kan vara allt ifrån att vi fortsätter stanna kvar i en destruktiv relation till att jobba med något vi hatar eller bara finner totalt ostimulerande. Den vill säga oss något och berätta för oss att vi behöver göra en förändring i rätt riktning som leder mot självkärlek istället för självhat. 
 
Det jag märkt att många gör som är det sämsta man kan göra när detta inträffar är att dra en offerkofta över huvudet och tycka synd om sig själva, som om ångesten var ondskan själv som drabbade dem. De väljer alltså att bli ett offer för något de skapat helt på egen hand. 
Ja, ni läste rätt. Man har skapat den här ''misären'' alldeles själv i form av tankar och handlingar. 
Sedan skyller de exakt allt på sin ångest (har varit där själv) och använder det som ursäkt till varför de inte klarar av saker. 
 
Bullshit. 
Ångest är inget annat än en illusion av den enkla anledningen att det ligger massa stressfyllda tankar bakom alla känslor av ångest som skapade den till att börja med! Folk tror att känslan kommer först men det finns alltid en tanke bakom känslan. Det är en högst subjektiv upplevelse som beror på ens egna perspektiv på omvärlden. Men den goda nyheten i detta är att om vi har makten att skapa detta själva så har vi också makten att ställa allt till rätta. :) Sen behöver man inte vara för hård mot sig själv heller för när man samlade ihop till det här måendet visste man inte bättre. När man vet bättre tjänar det dock ingenting till att älta eller ha pitty party själv hemma i soffan för det finns ingen utveckling i det. Den enda som någonsin kommer att få dig att må bra är DU och första steget i det är att börja prioritera sig själv. 
 
Varje gång jag kommer på mig själv att vara ett offer i form av tankar som: ''Jag kan inte det här för att...'' Eller ''Det här är jag inte bra nog för'' Så stannar jag upp och tänker att nu får jag lägga av jag är bättre än så här! 
För det är ENBART av gammal vana som vi håller på sådär och gnäller. Vi behöver inse att sånna där tankar bara är rädsla inte fakta. 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: