Alkoholism är INTE en sjukdom

Blir trött varje gång jag läser att folk benämner alkoholism som en sjukdom eller en diagnos. Alkoholism som vi kallar det är inget annat än ett beroende som vi aktivt har valt in i våra liv.

 

 ‘’Jag drack för att jag var sjuk’’ 

 

Ingen blir tvingad att dricka en flaska vin varje kväll. Men om vi fortsätter att kalla det för en diagnos/sjukdom som plötsligt ‘’drabbade’’ oss slipper vi ta ansvar för våra egna destruktiva val. Vad det egentligen handlar om är en flykt från oss själva och från nuet där vi behöver ta till något för att slippa känna. Detta något hade lika gärna kunnat vara sex, mat, spel eller en relation. Snacka om att ta bort alla chanser att utvecklas om man ger upp makten för sitt välmående till något utanför sig själv. Det är därför jag inte riktigt köper 12-stegsprogrammet heller.. 

 

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv.

2. Vi kom till tro på en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.

3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom.

 

Först ger du upp makten över ditt liv till alkoholen och nu till gud? (Samma sak i en annan kostym) Om något så borde vi lära ut motsatsen, vilken makt vi faktiskt HAR. Om inte man själv är den som har makten över sitt liv och ansvaret fortfarande ligger någon annanstans  är det inte konstigt att många tar återfall. Då är man inte beredd att ta fullt ansvar själv = hållbart resultat blir jäkligt svårt. Varför? För det är lätt att ge sig hän till något man tror är större än en själv nästa gång det knackar en på axeln…  

 Om du dessutom fortfarande tillämpar samma metod för att bli kvitt ditt problem 25 år senare, fungerar det verkligen då? 

Vad skulle hända om vi istället vågade lita på att vi själva hade svaret på vad som funkar eller inte funkar för oss så att vi inte riskerar att blint följa andra människors väg.

 

 Så länge man fortsätter att identifiera sig med något kommer man aldrig att bli fri:

 '’Jag är nykter alkoholist’’. 

 Nä, du är någon som desperat försökte fylla dina grundläggande behov på ett destruktivt sätt genom att dyka ner i ett beroende. Men om du idag är en sund människa som hittat tillbaka till sig själv, slutat dricka och mår bra så är du bara DU. En hälsosammare version av du. 

Vi är alla projekt i ständig utveckling och vår identitet är därför flytande. Du är vad du tänker om dig själv. Om vi slutar att tvångsmässigt blanda in vårt förflutna i det vi är idag genom att låta det begränsa oss i nuet.

 Vi säger inte att någon som varit i en destruktiv relation och varit medberoende är sjuk. Ändå är syftet samma sak, ‘’Jag mår inte bra i mig själv så då försöker jag fixa det genom att distrahera mig/ fylla mitt hål med något utanför mig själv’’ Plötsligt har detta något blivit källan till vår lycka, så gud förbjude om den saken lämnar oss eller tas ifrån oss! Vi behöver ju den nu för att må bra. 

 Kallar vi alkoholism för en sjukdom kommer vi aldrig kunna ta i den grundläggande orsaken till problemet. En människa som mår bra i sig själv känner inte behovet att dyka ner i ett beroende, kom ihåg det.

 

Liknande inlägg

Jag tycker synd om dig ❤:

Jag tycker synd om dig ❤

Stefan%20Palmkvist:

Ja, om alkoholism inte är en sjukdom varför väljer då så många jävla människor att supa bort sina liv? Gör de det av fri vilja? Jag är tveksam. Däremot vet jag att väldigt få människor är hjälpta av så kallade KBT-coacher.

Svar: ''Beteendeterapi intar tätplatsen bland de behandlingsformer som visat sig effektivast vid alkoholproblem. Det är framför allt metoder som arbetar med social färdighetsträning, motiverande samtal, självkontroll, konsekvenspedagogik och beteendeinriktad par- och familjeterapi som uppvisar det bästa resultaten. Särskilt i ett tidigt skede av alkoholmissbruk och med personer med stor konsumtion, men utan starkt utvecklat beroende, har man haft stor framgång, med korta insatser.'' källa: BTF
Therapystreams

Anonym:

Det är sant ca 15% av alla svenskar bär anlag men endast ca 10% utvecklar alkoholism så dricker man inte blir man inte alkoholist. De du skriver om dom 3 första stegen innebär förenklat OBS för mig iallafall ge upp ditt gamla sätt det funkar inte _ finns det någon eller något som kan funka ( ge upp ditt ego ) _ be om hjälp. Och sen det tog mig 50 innan alkoholen helt sabbat mitt liv tror du att t.ex 5 samtal eller ens 1 års terapi skulle ändra alla mina destruktiva beteenden jag lagt mig till med. Om jag sedan fortsätter hela mitt liv har jag möjlighet att utvecklas lite i taget dag för dag. Mina gamla beteenden försvinner inte dom stoppas bara lite längre in i garderoben varje dag jag lever ett nyktert liv. Förlåt för att jag är anonym har inget konto här

Svar: 1. Håller helt med om att ge upp sitt ego och att be om hjälp. väldigt viktigt och jag förkastar som sagt inte 12-steg helt alls. Jag tycker det är jättebra att det finns. Det jag riktar min kritik mot är delen där man erkänner sig maktlös inför något av anledningen att det blir svårare mentalt att ta sig igenom något man anser vara större än sig själv. Är du med på hur jag menar? jag tror att det kan också ställa till det för en del. 2. Dina gamla beteenden stoppas inte längre in i garderoben om du lyfter upp dom till ytan istället och tittar på grunorsaken som gjorde att problemen umkom. Vad var det för känsla/rädlsa som låg bakom tex? Vi kan befria oss själva och hur lång tid det tar oavsett om vi insett det efter 2 år eller 30 är väldigt individuellt :)
3. ingen fara! kram till dig
Therapystreams

christian:

12 stegs programmet är fantastiskt och det fungerar. det hjälper människor över hela värden. bara växer och blir större hela tiden. det är det absolut bästa som har hänt mig .
steg 1 för mig är. jag kan inte använda droger framgångsrikt
steg 2 det finns hjälp
steg 3 jag använder mig av den hjälpen
sen är det dags å kolla vad som gick fel i steg 4 5 6 7 jag sen ställa saker till i 8 9

Kommentera inlägget här: