Det finns ett syfte med allt
Allt vi går igenom och alla utmaningar vi ställs inför förbereder oss för nästa steg i livet. Det formar oss och gör oss starkare, klokare, mer medvetna och rustade för att kunna ta vara på och klara vad den än som kommer här näst.
Jag skulle aldrig vilja vara utan mina två år av ångest idag. Jag lärde mig så mycket, fick en djupare förståelse för mig själv och livet, kom närmare mitt eget hjärta och fick en ny tro på mig själv. Jag trodde länge att ångesten (framför allt min panikångest) begränsade mig och att det var en förbannelse men den gjorde mig istället fri.
Fri från massa lager av tankar som att jag inte klarar av saker, andras åsikter, min egen negativitet, omgivningens krav.
Vad mer...
Jag lärde känna mig själv på djupet. Jag var tvungen att lyfta på massa stenar och titta på vad som fanns under. Tvungen att ta i min egen skit, granska mina val och handlingar, ta reda på vad jag egentligen mår bra av, vilka mina starkaste värderingar är. Allt det där byggde sakta grunden till en starkare självkänsla som inte rubbas lika enkelt idag eftersom mitt mående inte längre baseras på ett falskt självförtroende. Ett korthus.
Så jag kan se syftet med min ångest och vara tacksam. Jag har skrivit detta tidigare men för att veta vad det är att vara stark på riktigt behöver vi ibland veta vad det är att vara svag.
Hur många gånger har inte något som i stunden var hemskt och jobbigt lett till något väldigt bra längre fram? ta en titt på era egna liv och hitta exempel.
Det finns en mening med allt. Det som känns som ett straff från universum är en möjlighet att växa.
Känner ni skillnaden av att byta till det perspektivet?
