Dying to be me

Ursäkta frånvaron på bloggen, det här är som ni säkert förstått ingen livsstilblogg där jag blandar in mitt vardagliga liv för att fylla ut med inlägg. (Om ni inte vill att jag ska börja med det också förstås?)
 
Nu känner jag att jag bara måste tipsa om den bästa boken jag läst hittills: Dying to be me av Anita Moorjani.
 
Eftersom jag lätt gråter till film så grät jag mig givetvis igenom hela den här boken också men de flesta tårar var helt ärligt av tacksamhet. Aldrig har en bok berört mig så mycket och fått mig att känna så starka känslor inför mig själv och livet. Den var så bra att jag läste ut den på två dagar och började läsa om den direkt igen på tredje dagen.
Hennes historia är helt fantastisk och blev dessutom uppmärksammad av Dr. Wayne W.Dyer som skrivit förord till boken.
Jag som är spirituell av mig kunde äntligen landa i känslan av många saker jag vetat på ett intellektuellt plan väldigt länge och någonstans även känt på mig.
 
Den handlar alltså om hennes kamp mot cancer och det jag pratat mycket om tidigare, kroppens fantastiska förmåga att hela sig själv.
Vill inte skriva för mycket om innehållet då jag inte vill spoila, jag trodde först att det skulle vara en väldigt sorglig bok som skulle ge mig en klump i magen men det var verkligen helt tvärt om!
Bara läs, och ni som redan läst, skriv vad ni tyckte! Vad fick ni med er från boken?
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: