Therapystreams

Ni kanske tror att det är lätt för mig att bara sitta och raljera här om psykisk ohälsa i teorin men jag vill understryka att jag både varit djupt deprimerad samt haft ångest dagligen och panikångest. Allt på samma gång. Jag vet precis vad det innebär i praktiken, jag gick inte upp ur sängen vissa dagar för att jag inte hade någon livslust. Jag ställde väckarklockan på 07.00 varje morgon och ringde min läkare och grät och bad honom skriva ut ångestdämpande till mig för att jag inte hade ett liv. Han vägrade. Han sa ''Emelie du är bara 22 år gammal... jag kan inte göra det och leva med mig själv.''

 

Han visste att medicin inte var lösningen. Han visste att jag inte var sjuk. Och tack vare att jag tvingades ta tag i detta från grunden och möta mig själv vet jag också nu att depression inte är någon sjukdom utan en illusion som vi skapat med våra egna tankar. Det är våra tankar och perspektiv på saker som är problemet och därför måste lösningen börja där!

 

INGEN kan komma och säga till mig att det inte är möjligt för jag vet att det går. Jag är inte bättre eller sämre än någon annan vi har alla möjligheten att ändra våra egna sanningar om oss själva och världen. Vi skapar själva vår lycka och vårt mentala välmående och det finns inga ursäkter. Det enda problemet vi har är att vi inte lär ut tillräckligt hur man kan träna sin hjärna.

Det är självklart för oss att vi måste gå till gymmet eller göra någon form av fysisk ansträngning för att träna upp vår fysiska hälsa men det pratas lite om hur vi kan träna upp vår hjärna för att öka vår mentala! det är lika viktigt (om inte viktigare). Varför tror ni att den mentala träningen inom elitidrotten är lika viktig som den fysiska? Det hänger ihop. Där har man förstått att vad vi tänker om saker påverkar vårt resultat.

 

Det är det som motiverar och driver på mig därför att jag ser inte människors lidande längre jag ser deras potential! och det är där mitt fokus måste ligga om jag ska kunna hjälpa någon annan. Ingen blir hjälpt av att jag sitter och klappar dem medhårs och sympatiserar med dem. De behöver en förebild som föregår med gott exempel och visar vägen till nya möjligheter inte någon som hjälper dem att rättfärdiga sin känsla av maktlöshet.