Therapystreams

Låt oss inte fastna i rubriken nu utan det som texten faktiskt handlar om: varför det inte är gynnsamt att kalla depression eller ångest för sjukdom heller.

Som ni säkert redan läst har jag varit både deprimerad och haft grov ångest/panikångest. Jag är ett levande bevis idag på att man inte är maktlös inför sin ångest och gillar därför inte att prata om depression som en sjukdom. Vad det är, är massa destruktiva tankar som till slut skapar ett dåligt mående. Jag kan säga så här att hade någon intalat mig att jag mådde så dåligt för att jag var sjuk hade jag aldrig tagit mig ur det. Jag hade fortfarande suttit hemma på soffan, tröstätit och tyckt synd om mig själv.

 

Det var inte förrän jag vaknade upp och slängde av mig offerkoftan fortare än Gunilla Persson hinner skrika mordförsök som jag äntligen kunde börja jobba mig uppåt mot ett bättre mående.

För så här är det; INGEN kan rädda dig.

Du måste rädda dig själv för inget utanför dig bär ansvaret för din lycka.

I grund och botten är det du som måste resa dig upp av egen kraft och ta beslutet att göra en förändring. Sen ska man absolut ta all hjälp på vägen man kan få! gör det för guds skull. Men glöm inte bort att det är fantastiska du som gör jobbet, ingen kan göra det åt dig.

Lika lite som att du kommer bli fit för att du tittar på när en annan människa tränar i 6 månader. Det är väldigt logiskt för oss att ingen människa kan träna upp vår kropp åt oss men vi förväntar oss att samhället, grannen eller katten ska bära ansvaret för vår mentala hälsa?

 

Om inget utanför dig själv kan rädda dig, varför ska då ansvaret ligga där? Det är helt meningslöst.

(såvida man inte vill fortsätta må dåligt)

Vi måste sluta leta efter lösningar på utsidan och leta på insidan. Det är där svaren finns.